Efter en 13 timmar lång arbetsdag inomhus klev jag ut på parkeringen och då klappade den till mig rakt i ansiktet. Våren! Vackra, fräscha oanstastliga våren. Facebook svämmade över av roséglas med bästa tjejerna i motljus och grillpremiärer med tummen upp. Alla måste älska våren annars är man en dålig människa. I smyg tycker jag att den är lite fjäskig och inställsam. Det är nästan för lätt att komma in som avbytare till västsvensk tråkvinter. Jag klär helt enkelt inte i vår. Min hy är gråvit, solen lyser styggt ner på utväxten och jag är fruktansvärt pollenallergisk. Min garderob är inte heller förberedd. Svarta kängan, tunga jackan och mörka jeansen har inte hittat sina arvingar ännu. Men på ett sätt är jag mer än förberedd. Äntligen är inte kompressionskläderna vi fick i vintras för kalla längre och löparskorna som jag sparat i kartongen matchar mina lilablåbleka ben perfekt. Anna-våren 1-1 liksom. Men visst gör det ändå lite ont när knoppar brister, speciellt när man inte är beredd.