Bara vetskapen om att Anna och Karin skulle ut och springa milen på tisdagskvällen gjorde att mungipan hängde neråt. Speciellt som jag fått utegångsförbud av min man.
Det var stökigt hemma, mina väskor var inte uppackade och dessutom var det höstfest på dotterns skola så springa var knappast aktuellt.
Arg på utebliven löprunda och irriterad på att min man nonchalant dumpat mig med tjejerna vid fiskedammen med orden: jag går hem och förbereder middagen, ryckte jag till ordentligt i dörren när jag kom hem.
Middag?! vilket skämt ! Pizza lagar man inte, den köper man.
Nu var det kokta fläsket stekt!!
Då kom överraskningen…
GRATTIS TILL TJEJKLASSIKERN!!!
Där i hallen stod min äldsta och bästa vän Emelie med familj, min man stod blygt bakom och log och flickorna bara skrattade.
Vi skålade i bubbel, åt på finporslin och jag var så rörd att jag bara ville gråta.
Emelie hade köpt en present.
Hon hade köat på bokmässan bara för att få en personlig hälsning till mig från en av mina favoritförfattare, Simona Ahrnstedt, och hennes senaste bok En enda natt. (Emelie visste givetvis att jag hade boken men inte signerad med en underbar hälsning, så lyckan var total).
Tjejklassikern har varit en fantastisk resa. Jag är väldigt glad över att få dela upplevelsen och utmaningen med fantastiska Anna och Karin.
Men de som verkligen är förtjänta de fyra medaljer är alla ni som hejat fram oss till fullfölja dessa prestationer.
Ni som varit nyfikna och undrat hur det går och hållit tummarna för oss.
Ni har alla stora hjärtan och vi är så glada att vi fått roa er för en stund.