Då har det börjat.
”Vart ska du gå?”
”Jag ska gå och träna”
Han bara stirrar på mig.
”Skojar du med mig!”
”Nää, vi tränar alltid Box på onsdagar”
Han flyttar otåligt vikten till den ena foten och sedan den andra.
”Ah, men du kan inte gå nu, det kan du glömma. Det är dags att du tar ditt ansvar här.”
”Ja, men det gör jag. Mormor kommer och nattar barnen. Hon får gå upp som ordinarie.”
”…mormor?!…men jag kan väl inte ha tre barn här!!! DET ÄR JU MATCH!!!”
Rösten går upp i falsett, ingen mjuk tonartshöjning här inte. 
Så här har jag det nu. 
Allsvenskan är igång och det är känslorna utan på.
Jag har i smyg skrivit ut spelschema, som jag alltid gör. Ibland missar jag någon bortamatch men annars lever vi, i familjen Vahlberg, vardagen sida vid sida av det spelande laget.
Så här i början finns det fortfarande svängrum. Asiatiskt och hemma gjorda pannbiffar har tur med sig.
Det är viktigt att vi äter rätt inför en match. Inte på något sätt för uppladdningen utan för att den maträtten för tur med sig. I slutet av säsongen kan saker få stora proportioner på en matchdag. Som, har bilen backats in i garaget eller slarvigt körts in med nosen?!
Och så det som är viktigt hela säsongen, även om det är bortamatch som ses på tv, ska detta beaktas som att: Pappa är inte hemma!!! Vilken tur att mamma var hemma då. Mormor gjorde ett fint jobb som ordinarie.