I vår familj har vi som tradition att alltid titta på Sunes jul under hela december, alltså julkalendern från 1991. Alla kan nästan alla avsnitt utantill och har nedräkning till kända citat som nästan alla tillhör pappa Rudolf. (Personligen älskar jag mamma Karin  som istället för att plocka undan disken, tänder en cigg och lägger en handduk över disken och lämnar köket nynnandes.)
När vi kom till avsnittet om skidvalla börjar jag fundera. Ok, ägg fattar jag väl också att man inte kan valla med, men smör och majonnäs…?  Sirap? Har vi en eko-valla på gång, kanske? Lägg till lite kåda och vaselin så har vi en storsäljare? En Lipgloss och Voltaren-valla? Sara, Anna och jag kanske ska stå som nutida alkemister i vårt garage och koka ihop något magiskt och så är försörjningen tryggad för all framtid? Jag ser oss plötsligt i morgon-tv när vi lägger ut texten om skidvallan som är en försäljningssuccé.  Skönt, då var framtiden tryggad också.
Tankarna skenar fullständigt innan avsnittet är slut och jag reser mig upp ur tv-soffan och får en kär hälsning från helgen och svanskotan. Att skena över två spår och landa i ett dike sätter sina spår. Men det måste berott på vallan, eller hur?