Jag kommer aldrig glömma den vita klänningen med det svarta sömmarna. Klänningen som jag utan tvekan gick raka vägen in och köpte – i mitt parallella liv. I riktiga livet stod jag bara på Ströget i Köpenhamn och suktade medan en kollega gick bananas i butiken bredvid. I dag började morgonen med en löprunda med Anna och Cami inför terrängloppet om två veckor. Sedan blev det frukost på stan. Och jag fick köpt lite småsaker. Som en turkos termos som jag sett i skyltfönstret senaste veckan. 
Detta var så klart åter i mitt parallella liv. För jag har blivit förkyld. Fick feber i fredags och rör mig sakta mot botten och total influensa. 
Så den käcka skogspromenaden i mitt parallella liv lär inte heller bli av. 
På sin höjd kommer håret att sprayas med det dyra torrschampot jag lurades köpa hos frisören, och sedan kommer jag dra på mig min tonårsjacka. (Den jag sagt till Anna att jag ska sluta använda eftersom tonåringar på hennes spårvagn bär likadana). Sedan kommer jag lura med familjen till lekparken. Med en liten omväg till min mamma för att låna hennes tvättstuga, då vår egen forfarande är under renovering. Min man kanske kommer frusta lite grann. Han säga att han aldrig kommer gå på mitt förslag att ”äta på IKEA” mer. (Förstår inte varför kombon nytta och nöje kan få samsas lite. Ljus och servetter är faktiskt inte bara nöje).
I min mans parallella liv denna söndag tar vi ner studsmattan och städar i ordning här hemma. Men va? Det är ju ditt riktiga liv påpekar jag. Vidare menar han att hästar och kaniner är flyktdjur. Va?! Skulle vi gå till lekparken eller?