Åttaåringen blir nioåring i morgon så självklart ska det ställas till med släktkalas. Pulstopparna duggar tätt inför en sådan här tillställning. Storhandlar för sent på Kvantum och mannen bakom bageridisken upplyser mig med halvslö blick om att det är försent att beställa en tårta. Han pekar lojt på en ledsen åttabitars prinsess-pulstopp 1. Sambon som är utsänd för att köpa cykel till sonen ringer och halvskriker att allt är slut. Det som finns kvar är tydligen svindyrt-pulstopp 2. Vaknar efter en orolig natt och släpar mig iväg på Grit plyo för att få en fin start på dagen-pulstopp3. Så där håller det på hela dagen upp och ner. Kallsvett och tunnelseende fram till klockan 14 då det plingar på dörren. Jag är iförd träningskläder och sonen som precis kommit ur duschen dansar ut i bara mässingen. Där står min stora familj festklädda med kalas i blick 2, jag upprepar 2, timmar för tidigt. Den här pulstoppen är som alla dom andra sammanslagna. Familjen förpassas till fria aktiviteter medan jag andas i påse. Rostbiffen i ugnen kommer till slut upp i temperatur och när jag med erfaren slaktarmin skär upp köttet blöder det så ymnigt ur vår blivande middag att det skojas om att man borde ringa en ambulans. Vid ett tillfälle svämmar skärbrädan över och det forsar ner köttsaft i besticklådan. Mormor Ebon vägrar äta ”såååååå rött kött” och får nalla från barnbuffén istället-Pulstopp 100. Med sådana här intervalldagar i ryggen borde inte Lidingöloppet bli så jobbigt. Nu är det bara ett diskberg kvar-total vilopuls med andra ord. Imorgon firar vi den högt älskade nioåringen. Godnatt!