Ser på klipp från seriekrockar i Vasaloppsbackar. Identifierar mig till tusen och då är det inte med filmaren som försöker kväva sina fniss och anar kommande youtube-succe. Det vevas och viftas vilt med armar och ben och jag försöker tänka mig in i vem jag skulle vara i högen av skidor i kors och stavar på väg in i granskogen.
Senare på dagen åker jag förbi golfbanan som inte är spårad än, men där jag minns en backe som jag upplevde ungefär som backhoppningsbacken i Garmisch-Partenkirchen (om man nu kan tänka sig Garmisch-Partenkirchen i Partille) Men det var länge sedan, långt innan vi bestämde oss för Tjejvasan och definitivt innan vi övade backar i söndags. Nu tittar jag nästan lite överseende på den där gamla backen och har plötsligt glömt Vasaloppsklippet. Knappt en backe värd namnet. Pah! Piece of cake. Det här fixar vi. Jag har dessutom köpt nya skidstrumpor idag.