Hinner tänka att jag cyklar snabbare nu än när jag började träna. Känner mig fri och tuff i spöregnet. Sedan säger asfalten godnatt till mig och vita faran. Den målade gatan river sönder mina fintights och glasögonen kanar iväg. En man skyndar fram och frågar hur det gick. Jag vill dö av vuxenskam så jag svarar lite högt pga musik i lurarna att:DET ÄR LUGNT!!! På en sekund är jag på benen och på väg från nedslagsplatsen. Armbågen dunkar och egot är förnedrat. Anländer försent till jobbet, genomdränkt och helt trasig bara för att mötas av kajalgråterskan i spegeln. Regnet-Anna 100-0. Men va fasen… Det finns dom som aldrig skulle cykla när det ösregnar och som alltid har en helt intakt makeup. Fina är dom och vuxna men inte alls lika snabba från liggande på asfalt till gående i rask takt.