Poff

19 mars, 2015

Ibland när jag springer lyssnar jag på musik, inte alltid, men ibland. Ikväll var en sån kväll. Kanske hade jag musik för jag sprang på en sträcka som jag tycker är lite läskig med knotiga Snövit-träd som böjer sig hotfullt mot mig. 

Musiken trollar bort rädslan och inte bara det; den förvandlar mig. Jag mimar, vevar med armarna, springer lite hitte på-danssteg där i mörkret och när jag närmar mig upploppet mot vårt hus är jag huvudpersonen i Musikalen Om Mig Själv. Dessutom råkar publik, dvs familj, komma förbi i bilen när jag springer i upplevd överljudshastighet (snyggt dessutom) Bilen stannar bredvid mig (som just i den stunden faktiskt var Annelie Rydé. Inga frågor på det) och sur åttaåring vevar ner rutan: ”Jag är hungrig. Träningen var tråkig.”

Poff. Tillbaks till vardagen på en sekund. Musikal och verklighet, en svår kombination. Men inte omöjlig. 

v

0 kommentarer

Skicka en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Liknande inlägg…

Tant Brun på mjölkpall

Tant Brun på mjölkpall

-Då sätter ni er på en pall inne i tvagningsrummet och fyller kopparkärlet med vatten som ni kastar över vänster axel. Då blir ni av med all negativ energi. Spaföreståndaren är...

läs mer
#älska löpning…….inte

#älska löpning…….inte

Nej någon kärlek till löpning existerar inte för mig. Ändå är det just löpning jag tränar mest. Löpningen är ju så enkel, bara att dra på sig skorna och liksom sticka ut. Alla säger så....

läs mer
Nollningen

Nollningen

Jag har bytt gym. Lämnat Sats efter många trogna år och köpt kort på Nordic Wellness. 44 år är jag, borde vara trygg och sval när jag nu knallar in genom dörren på mitt nya styrkeställe...

läs mer