Vår PT heter ju som bekant Reino aka Treino. I går tränade vi löpning i backe, snabb löpning och luffsning. Jag är ASbra på luffsning. Sedan återkom den gamla spring-igång-bandet-med-egen-kraft-övningen och lite situps på det. Efter det kröp jag hem. Ovärdigt svettig. När vi är med Reino gör jag rätt och presterar bättre än vad jag gör när jag är själv. 
Man borde ha en PT i vardagen. En som hela tiden står bredvid och manar på. Tänk dig på ett möte när man håller föredrag. Då står PTn. eller ska vi kalla honom PTV (personlig tränare i vardagen och INGET annat) där och väser”:Braaaa tempo, smarta inlägg, kämpa dig igenom det sista nu.” På ICA i fredagsrusningen:”Jobba dig mot charken nu Anna! Ge dig inte! Du orkar vänta fastän det är många före!” Eller på föräldramötet som aldrig tar slut…PTVn hejar på: ”Gott Spolander!!! Le nu mot mamman som ifrågasätter varför barnen ska ha frukt med sig till skolan. Snyyyyyggt jobbat. Lite till nu så får du gå hem sedan.” 
Det sista jag hör innan jag lägger mig är PTVn snälla röst:”Sov nu gott, hela vägen till morgonen. Inte vakna med ett ryck mitt i natten! Det är ändå inget du kan göra åt någonting då!” Hade min PTV varit här nu skulle han säga:”Runda av bloggandet nu! Din son har glömt att stänga av vattenslangen och den ligger och sprayar mot grannens perfekta pioner just NU! Go,Go,Go!!!”