Nytt år, nya möjligheter. På gymmet är det så fullt med folk att man knappt kan ta sig fram. Stakmaskinen går varm med stressade vasaloppsåkare som slutat vänta på snö och på löpbandet ramlar nyfrälsta gymmare pga för hög fart+ovana=publik vurpa.
På Facebook ser jag hur mina vänner fulla av entusiasm delar att de anmält sig till långlopp med skojig undertext om att det är lång tid kvar. Om man var rymdvarelse och råkade landa på valfritt gym en måndagkväll i januari skulle man nog undra om detta verkligen är planeten med intelligenta varelser som det talats om i de yttre galaxerna. För utifrån ser det inte klokt ut.
Kettlebells som svingas hej vilt med tillhörande mycket sammanbiten blick i spegeln, människa i roddmaskin utstöter förhistoriska dinosaurievrål och i spinningsalen trampar ett genomsvettigt gäng till tuffmusik allt medan instruktören skriker:”Kiiiillllllar! Låt inte tjejerna komma ikapp er nu!!!” Att cyklarna sitter fast i golvet och att de flesta av oss, marsianen inkluderad, inte visste att vi tydligen bokat in oss på ett kampen mellan könenpass är det ingen som säger något om.
Det är kort sagt ett dårhus, ett svettigt dårhus och alla inklusive vi är inlagda på mycket obestämd tid. Vi har förresten anmält oss det ett lite för långt swimrunlopp i maj. Så skönt att det är många månader tills dess! Då har vi oändligt lång tid på oss att bli elit. Mot roddmaskinen! Vrrrrråååååaaaööööööl!