Med de två orosmomenten Vätternrundan och skräcken Vansbrosimningen avklarade känner jag att semestern tågade in. Sitter på en varm klippa på västkusten. Familjens barn fiskar krabbor, äter tång och gräver i sanden för att ”komma ner till lavan”. Jag blundar, njuter av dundervädret och bara tar in allt. Tillbaka i sommarhuset slänger jag en blick i väskan jag fortfarande inte packat upp (slappt jag vet) helt efter Vansbro och där är dom. Troget väntade likt två sjömanshustrus. Värdigt stilla, försummade ligger dom där. Löparskorna. Det är dags. Kroppens semester är över. Upp och hoppa och allt det där. En kopp kaffe sedan kör jag…. Ska bara handla, hänga tvätt och kanske bada men därefter BAAAM!!! Fast jag väntar tills det är lite svalare… När det nu blir.