Det var lite som att stiga in i en Saloon när vi tog oss över tröskeln till den tillfälliga affären som öppnats för pang och skoj. Männen bakom disken såg farliga och frånvarande ut. Typiskt massmördare. Och familjen Vahlberg frös till is. Där stod vi och tittade på varandra som för att komma på rätt lösenord. All makt åt Tengil, vår befriare från Bröderna Lejonhjärta kändes tveksamt. Så bröts tystnaden.
– Hopp, ska det vara en tårta?!
– Nää, jag vill tända flera gånger, sa min man med något tveksam röst.
Då jäklar small det till. Massmördarna blev till pangnördar. Fyrverkerier i långa rader langades upp. Det skrattades och skämtades i glada vänners lag. Men när min man drog sitt bästa tändtrick, att tända fyrverkeri på cigarr, sa jag stopp. Alldeles för många nyårsaftnar har firats med jacka på svaj, vippig ciggar och otyglad raket. Med myndig röst och ledset hundöga sa min man till sina nya vänner att det nog räckte med 7 raketer. Alla blev åter vuxna och lugna i butiken.
Men så när de 7 raketerna låg på disken kom jag på mig själv, nej, men vad var det för tråkig liten Lady som lade sig i denna lek. Inte ska väl den lilla pyromanen få vara instängd en dag som nyårsafton. Och jag tycker jättesynd om alla djur, hundar och hästar men är det nyår så är det.
Ta vilka raketer du vill, sa jag högt och tydligt. Plötsligt fick jag Madonnastatus i butiken då pangnördarnas fruar aldrig skulle låta dem gå bananas bland fyrverkerierna. Med ett jättepaket fyrverkerier och extra tändrör och annat smått och gott for vi hemåt. Strax innan vi kom hem stannade bilen. Lilla pyromanen drog ner en fyrverkeri i backen och tände på. BAAM!! Och vi flickor skrek i högan sky. En gång till och en gång till. Fyrverkerierna var snart halverade. Provskjutet och klart!