Anna och Sara har åkt skidor medan jag har frotterat mig med kulturtunikor och blåsorkestrar. Det känns läskigt att de har åkt en hel mil mer än jag och jag ser framför mig  – precis som vanligt – hur jag kommer ligga avsvimmad bakom en gran strax efter Hökberg medan de ångar på med solsken och blåbärsdryck i blick. Tänk om jag inte får höra ett ”fan i röva Blennermark” av Sara bakom mig?
Ångest är den bästa drivkraften så jag tänkte ge mig ut idag istället, men…allt var så jobbigt och alla i familjen var så mycket och så förargliga så det fick bli min bästa terapi. Löpning. Idag med broddar.  Magiskt. Men jag hade faktiskt skidhandskarna på.