Fem hela veckor har gått sedan jag och min kropp deltog i ett transformerpass. Idag var det med andra ord hög tid för nypremiär. Jag och min träningskompis Magnus gruvade oss å det grövsta i bilen på väg till gymmet. Transformer kan för oss som har en lekamen med en bit kvar till toppform lättast beskrivas som cirkelträning from hell. Med kompressionskläder som efter ledighetens utsvävningar hade betydligt mer att komprimera körde vi igång 45 minuters tortyr. När vi med ovärdigt röda nunor efteråt summerade passet konstaterade vi stilla att jag ramlade 2 gånger(inte vackert och graciöst utan som ett stort djur som blir skjutet på savannen), att jag på allvar bad instruktören om en käpp, romerska ringar är inte vår paradgren 2014 heller och att man förfaller rekordsnabbt i vår ålder. Tror inte jag kommer kunna gå imorgon. Jag gillar ändå känslan av att vara tillbaka i träningsvardagen, att hela tiden ha lite träningsvärk någonstans samt att efter passet åka till lunchstället och beställa samma mat som vi alltid äter på tisdagar. Nu jäklar kör vi…..ska bara stappla ur soffan och gå på toaletten först.