Vi har rest till solen. Jag och min käraste vän som jag hängt med sedan vi var 5 år. Med oss har vi våra elvåringar, två wi-fiknarkare med pendlande humör.
Jääääädrrar vad vi ska njuta, sova och läsa böcker nickar vi åt varandra på planet samtidigt som vi lutar oss bakåt. Efter en klassiskt hysterisk första dag där alla pooler och havet betats av i ett vansinnestempo rundar vi av med varsin finglass nere på vårt torg. Det här är livet konstaterar vi ungefär samtidigt som ett episkt åskoväder rullar in från bergen. Natten består av blixtinferno och megadunder. Vid 3 går all ström i lägenheten och hobbyelektrikern ( läs jag) trevar mig mot proppskåpet där det mesta tackat för sig. I receptionen är det ojämnt med engelskan på personalen men med rörelser värda en hedersplats i Gäster med gester felanmäler jag och kort därefter får vi upp en typiskt blassé tekniker. Han gör HLR på jordfelsbrytaren och varde ljus, åtminstone i hälften av lägenheten.

Sällskapet är trötta men eftersom vi mödrar vill vara så där härligt fungerande trots sömnbrist skriker vi:Aaaaqua land innan klockan passerat 7. Elvaåringarna vibrerar av spänning. Men vattenparken har även den drabbats av ovädret och är ur funktion, gooo-cart hurtar mödrarna och bredsladdar in med hyrbilen framför en strömlös och vattenskadad bana. Till slut erinrar jag mig ett annat vattenland och unisont med att vädret spricker upp landar det lite stukade sällskapet på varsin solstol. Dagen går i 180 med vurpa på halt underlag, galna åk i vattenrutschkanorna, inköp av hajtand i plats hängande i läderband och gräl med elvaåringar om att vi inte betalar för en t-shirt med en knarkplanta på. Sedan in i hyrbilen och hem igen. Vi landar på balkongen och enas om att vi inte orkar duscha. Snart kommer nog lugnet, snart ska vi öppna våra böcker, sova längre än 6 och snart ska orka sminka oss fina till restaurangbesöket. Jäääädrar vad vi ska njuta då.