Så här på det mörka vinterhalvåret tycker jag alltid det är märkligt att man för sex månader sen kanske inte obesvärat – men ändå  – tjingsade på grannarna iförd bikini. Det ter sig obegripligt att man kan ha blottat så mycket kropp för folk man inte känner så väl, men nu är väl de svenska sociala koderna sådana att det gör man. Man gör som alla andra.
Efter bodypumppasset tänkte jag på gårdagens klädkod: Anna, Sara och jag står obesvärat på parkeringen iförda nerifrån: snyggekängor, träningstights modell ”dina-ben-ser-ut-att-tillhöra-en-stekel” där man ser tydlig glipa med vit hud mellan tights och sko samt bylsig vinterjacka. Till det skogshuggarluva, snyggehandväska och matkasse (jag) med vattenflaska och träningsskor. Jag vet inte om vi hade hamnat i Elles ”superheta trender 2015” med den outfiten. Men just där och då kändes det helt rätt. Allt handlar om sammanhang. Bikini på parkeringen hade  t ex varit sååå fel.
Som sagt, igår var det dags för det andra bodypumppasset  – denna gång förstärkt av Sara. Anna försökte pracka på mig fler vikter, men utan framgång. De där små darrande tricepsarna ska man vara rädd om. De kanske går av om man pressar dem för hårt, som ett gummiband som man drar för hårt i, typ. PANG! Gott nytt år!