Vaknade mitt i natten med en känsla av att någon sparkat in bröstkorgen på mig. Med en önskan om att förkylningsmonstret skulle döden dö, svepte jag därför en cocktail gjord på alla kylskåpets hostmedicinslattar och somnade. Men något i min önskan gick fel. 
Nästa morgon när min man trött muttrade något får han svar av ingen mindre än Bengt Magnusson. En djup röst, men en röst som knappast lämpar sig för nyheter. När jag avrapporterat på jobbet får jag ett ”tack Sara…och tack för den rösten.”Ett höhö:ande utbryter och jag får sitta och himla med ögonen. 
Rösten går från en mörk Bengt Magnusson till en Bengt Magnusson i målbrottet följt av ett rökigare jag. Även om Patrik Sjöberg visat att det går att röka och träna på elitnivå så går det sämre med en insparkad bröstkorg. Så jag får säga nej till vår date med storebrorsan och PT Reino. Snörvlandes i soffan får jag tuffa bilder på Anna i gymmet, som sedan får bildtexter, då Anna ringer och meddelar att hon trodde hon skulle dö!! 
Veckans boxklass blir inställd men på torsdag hoppas jag kunna spola kröken och röken och möta upp Anna för ett varv i gymmet. Fram tills dess ska jag njuta av kanske den gladaste och godaste överraskning man kan få att två vänner och en kung. En kartong full med choklad rätt i brevlådan. Fantastiskt! Men så är också Anna, Karin och Gustaf fantastiska.