Barn i motljus, barn på fjälltopp, skrattande familj i sittlift, choklad i backen, tummen upp med öl i snöfotölj och barn som kramar fjällanläggningens maskot. Skidresan är fantastisk på facebook och Instagram. Skidresan är ju i sanningens namn magisk i verkligheten också men det är fler filter IRL när förkyld minderårig får ankarliften i huvudet än på glatt barn på instagram.
Går igenom våra bilder och jädrar vad vi äter gulasch, åker längd och busar i liften. Dessutom är det kanonväder på alla bilderna.
Vill bara för er som inte kom iväg det här sportlovet och kanske har hänförts kring #sportlov #snöbus #nukörvi bara i förbifarten göra en bildbikt från vår resa.
En fjällsemester är, för de flesta av oss i-landsmänniskor en veckas friluftsliv utanför vår bekvämlighetszon. Svetten i ryggslutet som bubblade fram första dagen på skiduthyrningen ligger liksom kvar latent hela veckan.
Bakom mitt kort på färgglad tioåring mot glittrande fjällvidd låg dramatisk vurpa med skrapad näsa, bråk om att VI inte spelar minecraft när vi ska ut i backen och den eviga pjäxpaniken då du i för varma kläder ska huka ner på varmt golv och finjustera hyrda skodon.
Att vi alla varit sjuka på resan syns inte på en endaste bild. Nej vi har minsann rosiga kinder av den höga luften, inte av febern.
Efter tio timmar i bil är vi nu hemma och summerar resan. Sonen tyckte att två saker på stack ut:1. ”När mamma härmade den värmländska farbrorn på macken ”och 2. ”när mamma tappade ner skidorna för trappan”.
Tusan också att jag inte tog kort på det!!