Vad är det för krabbor där i spegeln tänker jag på Core-passet. Vi ska stå i bordet med en vikt på magen men jag och Sara är så stela att bordet får slagsida. Dom två skeva borden tittar stressat på varandra och sedan ut över salen. Alla andra står stadigt och starkt men längst ner i hörnet står ytterligare ett trasigt bord, en man 60+.
Övningarna fortsätter och så fort det bygger på rörlighet låser det sig för oss och 60+. Men när det ska svingas tunga vikter över huvudet är vi bäst. Likt två östeuropeiska kulstöterskor hivar vi tyngsta alternativet mot taket. Starka tjejer! säger instruktören och sneglar mot vårt håll. Krabborna skrockar nöjt.
I bilen hem kommer insikten. Det är Sara som säger det utan omsvep.
-Vi har blivit två karlar. Inte finlemmade yogamän utan två gubbar som gör ljud när vi ska knyta skorna.
Vi går alltid för guld, lyfter tungt och hoppar över all typ av stretch för dom har två männen tycker att rörlighet är för kärringar! Vad hände, hur blev det så här illa?
Näeh det får bli ändring nu. Vi måste ur våra gubbkroppar och bli kvinnor igen. När jag ska gå ur bilen är vi så stela att vi inte kan kramas. Vi vinkar med korta pingvingar mot varandra. Yoga och stretch nästa känner jag. Ska bara klia mig i skrevet, rapa och knäppa upp en Pripps Blå först.