Igår på jullovets sista dag summerade vi i sann familjen Ingallsanda vad vi ska bli bra på 2016. Tioåringen kände akut att han måste hålla hårdare i börsen. Med vilt uppspärrad blick berättade han hur han tokshoppat i kiosken på helgens handbollsläger. Ja pengarna hade fullkomligt rullat iväg på chips och läsk. Det hjälpte inte att jag lite försiktigt flikade in att han fått pengarna av oss och så att säga inte bränt ur egen ficka. Han var orubblig. Svångremmen var åtdragen och plånboken stängd för allt skoj. När jag senare skulle handla på Kvantum var kvarg,broccoli,keso och ägg såklart slut. I våra kundvagnar som för bara några dagar sedan var till bredden fyllda av chokladaskar, julskinka och revbensspjäll låg nu bara grön, nyttig och extremt fiberrik kost. Väl hemma tänkte jag i vanlig ordning boka upp mig på helgens Sats-klasser men även där hade allvaret tagit över och alla pass var fulla. Det är helt enkelt färdigskrattat i hela Sverige vid den här tiden på året.
2015 är över och oj vad vi fokuserar på 2016. Kanske blir det här året då allt händer tänker vi med trött januariblick. Exakt vad som ska hända vet vi dock inte och med svångremmen så hårt åtdragen är det svårt att tänka alls. I nya kalendern på jobbet skriver vi in möten, konferenser och föreläsningar med vår finaste handstil.
Denflamsiga whiteboarden från slutet 2015 med tomten målad med vissa kroppsdelar kraftigt överdimensionerade tvättas rent och fylls av prydliga vuxenanteckningar. Vi nickar sammanbitet över skrivborden och säger att nu kör vi minsann, oklart vart vi kör bara.
Fast handen på hjärtat vet vi ju vad som snart kommer hända. Svångremmen orkar inte vara på innersta hacket förevigt, ingen kan leva på enkom kvarg och tom en mycket bestämd tioåring kommer inom en ganska snar framtid vara TVUNGEN att avbryta sparandet pga ett fantastiskt spel som han MÅSTE köpa. Vem behöver förresten en svångrem som håller uppe byxorna så här efter julens utsvävningar?!? Ingen känner jag. Bort med den!