Tappa fäste

2 augusti, 2014

Lika förvånande, varje år, händer det som man lovat sig själv ”att aldrig mer hamna i.” Nämligen dekadens. Efter sommar och sol kommer ett förfall utan dess like.
För mig uppenbarar sig detta tydligast under löprundan.
Denna gången sker det sent på kvällen. Det har börjat skymma i skogen men jag är inte ensam. Mörkrets inbrott lockar och den svalare temperaturen.
Man skulle kunna tro att förfallet återspeglas i hastigheten, men så är det inte. Tänker man bara riktigt mycket på några släktingars konversation om ett ställe 10 mil norr om Mora, där sjuhundrafemtio hushåll samsas på ett område med ett uppmätt antal av 100 björnar, går det fort. Så fort att man helt kan glömma av att spurta upp för sista backen bara för att flyger upp för den i stället. Som om det vore en trappa man attackerar med bara två steg. Nej, förfallet uppenbaras i känslan av att något släpp från sitt fäste och glidit ner som tiokilos klumpar om mina knän. Eller som min norrländska väninna enkelt skulle förklara känslan: de e’ som röven släppt från sitt fäste.

v

0 kommentarer

Liknande inlägg…

Tant Brun på mjölkpall

Tant Brun på mjölkpall

-Då sätter ni er på en pall inne i tvagningsrummet och fyller kopparkärlet med vatten som ni kastar över vänster axel. Då blir ni av med all negativ energi. Spaföreståndaren är...

läs mer
#älska löpning…….inte

#älska löpning…….inte

Nej någon kärlek till löpning existerar inte för mig. Ändå är det just löpning jag tränar mest. Löpningen är ju så enkel, bara att dra på sig skorna och liksom sticka ut. Alla säger så....

läs mer
Nollningen

Nollningen

Jag har bytt gym. Lämnat Sats efter många trogna år och köpt kort på Nordic Wellness. 44 år är jag, borde vara trygg och sval när jag nu knallar in genom dörren på mitt nya styrkeställe...

läs mer