-Det står medelsvår till svår ropar sambon från kartan över vandringsturer i Val Gardena. Han tycker inte att gårdagens mysvandring bland bergen var tillräckligt spännande. Vi enas om att åka upp och titta iallafall. Liften är ett äventyr i sig. En och en slängs vi in i kylskåpsliknande kapslar av två små italienska män som sedan låser kylskåpet utifrån.
Väl upp på nästan 3000 meter står jag med mina löparskor i snön och känner mig tveksamt till vandringen. Tycker det ser brant ut. Dessutom börjar jag må lite illa. Men hur svårt kan det vara intalar jag mig själv och så bär det av. 35 minuter ska det ta ner till en restaurang. Jag vill inte ens prata om hur lång tid det tar för oss. Vi slirar i snö, glider i grus och liksom hasar ner. Vi blir omkörda av erfarna bergsproffs i klätterkängor och stavar. Några har hjälm.
I vår grupp är det anspänt. Tioåringen vill springa nedför, sambon är rädd och jag är arg. Lite så jobbar vi oss nedför stupet. Restaurangen är fullknökad av muntra alpansikten. Friska och harmoniska sitter dom där och dricker öl. Vi äter och förbereder oss för samma väg tillbaka. Sonen går som en fluga uppför, i mitten höjdrädd man och sist yr hönsmamma som ropar kommandon till resten av familjen. Turen rundas av med den halaste biten på snö och is. Två killar med rep, hjälm och piggskor blixtrar förbi i ytterfilen. På toppen stannar vi och tittar på utsikten. Den är så maffig att det vore en skymf att försöka fånga på bild. Vi får en sådan hybris och klappar om vandra som om vi just bestigit K2. Precis då passerar en liten tax och en man med bebis i sele på ryggen. Vi noterar vandrarna utan att kommentera. Dom kan OMÖJLIGT ha gått vår väg.
Med blöta skor och klätteregot svårt naggat i kanten kastas vi på nytt in i kylskåpen av nätta italienska män och lämnar bergsmassivet bakom oss. I bilen därifrån ser jag toppen i backspegeln och tänker att jag kommer tillbaka. Då ska jag ha coola klätterkängor, proffsiga stavar och eventuellt hyr jag in en nyfödd att hänga på ryggen för att markera att jag är helt oberörd. Röka pipa kanske jag ska göra också. Jodå, så får det bli. Längtar redan!