Jag har åkt på halsflussen från helvetet. Smärtan i halsen är outhärdlig och likt en medeltidsmänniska måste jag spotta hela tiden. Nu vet jag visserligen inte om det loskades mer förr i tiden men vi har ju alla hört den kräkvidriga dåtidshistorien om mannen som drack upp en hel spottkopp eftersom han inte kunde bita av. När apoteksdamen över snälla läsglasögon frågar hur jag mår egentligen är jag gråtfärdig. Förklarar med späd röst och stigande tårar att jag inte ens kan svälja mitt spott. Hon räcker över mina receptbelagda preparat med fast hand och säger att snart kommer spottet kunna passera fritt igen. Läkaren har nämligen skrivit ut ett rent himmelskt bedövningsgel. Jag kan inte känna min mun eller hals och jag sluddrar ovärdigt när svärmor ringer och frågar om julen hos oss är i fara. Läser bipackssedeln och noterar att jag fått ett dunderpreparat. Tack snälla doktor! Nu är det färdigspottat.