Den trehövdade hydran bröt igår ny mark. Vi testade ett triathlon. Tydligen var det någon svenska mästare med i loppet och resten var elitmänniskor med ambition att bli svenska mästare. Sedan fanns där 3 till som försökte se erfarna ut på skakiga ben. 
Men i mål kom vi till slut, helt slut. Vår ytterst blygsamma distans var ungefär 100% jobbigare än vi trott. Att jag vid start fick hybris och sa att jag skulle gå för gruppseger pratar vi inte om någon mer gång. Fast tänk ändå att hydran fällde detta stora hjärnspöke, denna gigantiska dinosaurie. 
Nu är vi inte rädda för triathlon längre, iallafall inte lika rädda som igår före startskottet. Ser man tillbaka 2 år då vi var tjejerna som glatt tog på oss våtdräkten och knäppte en selfie med dragkedjorna framåt så har vi kommit en väldigt lång väg.