Efter att ha måndagskryssat mellan möten och olika kontor, gjorde jag hastigt halt vid mina kollegors skrivbord först vid lunch.
-Hallå gänget! 
-Hallååå Såra! (Här måste man egentligen höra Patriks underbara Göteborgska).
Vi avhandlade lite jobbsnack sedan kom frågan:
– Håååååpp, hur var helgen då? 
För en stund kunde jag inte riktigt minnas – vad gjorde jag i helgen?? Så kom det nöjda leendet. 
– Jo, men helgen var bra! Väldigt bra!! Vi var i Mariefred och körde Triathlon. 
Patrik fick höra allt. Hur nervösa vi var, hur starka vi var, hur seg min cykel var och hur mycket snabbare vi borde vara. Tre udda fåglar på vift, 40 mil hemifrån. I en typ av tävling vi tidigare aldrig gjort. Hybrisen som följer efter en sådan prestation går inte riktigt att förklara. Den måste upplevas. Och den görs bäst med vänner. 
Patrik fick också höra om festen(!). En fantastisk grillbuffé i kunglig miljö. En episk afton som blev precis så som jag, Karin och Anna bestämt redan i april. Dock med några justeringar. Karin dök inte upp som en joker på festen och Camilla hade ett tåg att passa för att gå på galej hemmavid. 
Tillsammans blev det jag och Anna som gick hem på svajig klack i den varma augustinatten. Eller, jag hade klack. Anna gick barfota med dansskorna i hand. Precis som vi bestämt.