Gör en stor sak av min entré på gymmet. Ger receptionisten en ja-inte-stoppar-stormen-mig-intenickning. Känner att jag borde få en klapp på axeln för att jag med livet som
insats tagit mig till Sats. Tror att jag ska vara i stort sett ensam på passet nu när hela stan är stängd. Allt är dock precis som vanligt. Det är trångt, svettigt och utfallslåten är plågsam. När jag kommer ut blåser det knappt. Några barn hoppar skrattande i en vattenpöl och jag har de blå tossorna kvar på skorna. Känner ändå att jag vinner!!! Stormen-Anna 0-1. Utfall-Anna tyvärr fortsatt kvar på 10000-0.