Ibland skojar Anna och Sara om att jag är så liten så det ser ut om de är två mammor och jag är deras barn. Igår i simhallen avböjde jag Annas och Saras generösa erbjudanden om frigolitkrokodiler att leka med och rutschbanor att åka i och försökte istället hitta rytmen i andningen. Vi var ju på crawlkurs. Det ville sig inte. Anna och Sara malde på och andades coolt, men jag andades bara typ under vattnet. Eller så började jag skratta under vattnet, inte så smart. Det spelade liksom ingen roll hur mycket jag böjde hakan eller vevade på. Då sa Snälla Simlärar-Niclas de förlösande orden:
– Om man vill kan man sjunga under vattnet för att hitta rytmen. Det kanske är något för dig, Karin?
Det kanske det var. Det funkade skitbra! Att det enda jag kom på att sjunga i stunden var ”Här kommer Pippi Långstrump” och att det där knepet tydligen brukar användas för räddhågsna barn tänker jag aldrig berätta för Anna och Sara. Och om det möjligen noterades någon valsång från Åbybadet igår så vet ni varifrån det kom.