Måndagar är PT-dag för oss. Då hänger vi med vår Lisa-Marie på en gräsplätt på Eriksberg. L-M bygger upp övningar och vi harvar på. De boende har första parkett till spektaklet vare sig de vill eller inte. Sara fastnar i fällkniven och jag kan inte komma upp från marken i en övning som enkom går ut på att just resa sig upp. 
Barn som jagar Pokémons kommer av sig och undrar vilka de där tre varelserna som hoppar och gnäller om vartannat är för några. Kan man fånga dom? 
När vi tror att träningen är slut kommer den, övningen BJÖRNEN. Jag ser för mitt inre att den kanske går ut på att lufsa gulligt och plocka låtsasbär från marken. Men Lisa-Maries björn har svängiga höfter och starka armar. När hon visar är det en snabb, tuff björnhona som far fram över marken. 
Sedan blir det vår tur. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det. Sara blir en discobjörn, skojig och vild i rörelsemönstret, Cami en mer hukande björn och jag blir en gammelbjörn med en fruktansvärd hållning och tråkig attityd. Grattis och förlåt alla ni som tvingades se denna nycirkus. Till er hänförda Pokémonjägare har jag bara ett par saker att säga. De här tre björnarna kanske i dagsläget inte såg så tuffa ut men ge oss ett par veckor så blir vårt Pokémongym da shit och Discobear har stans högsta combatpower. Så! Med det sagt ska gammelbjörn krypa uppför trappan och lägga sig. Schhhhhhhh! Björnen sover, björnen sover i sitt lugna bo. HOn är inte farlig, bara man är varlig… Dagens ord alltså:Varlig! Godnatt!