Varning för struts

9 december, 2015

Det kom en konstnär till klassen när jag var liten. Tillsammans med konstnären skulle vi måla och alla barn i klassen skulle vara ett djur som började på samma bokstav som sitt namn. Jag var en struts. Sara struts. Jag kom och tänka på mig själv som just en struts när jag fick tjurrusa till bussen på morgonen. Så där ovärdigt. Med bussen hackandes bakom, på låg växel ända fram till busshållplatsen. Som en dålig cliffhanger ”kommer hon hinna med eller falla död ner strax innan hållplatsen.” 
Men ikke! Med kappan flaxande i vinden, datorväskan i handen och på svajig vinterstövel bredde jag ut mina vingar. Först sprang jag fort. Sedan sänkte jag tempot och tog några stora strutskliv. När bussen körde iväg var strutsen som bortblåst. I bussen satt en lugn tvåbarnsmor, med knäppt kappa, väska prydligt i knät och med nyputsade vinterstövlar. Allt hade varit perfekt om mamman inte dragit till med ett häxskratt. För plötsligt kom jag och tänka på hur min syster för något år sedan blivit jagad av en struts i Afrika. Som liten kunde jag aldrig ta henne. Hon var alltid snabb och stark. Men Sara struts i Afrika rådde hon inte på! 

v

0 kommentarer

Skicka en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Liknande inlägg…

Tant Brun på mjölkpall

Tant Brun på mjölkpall

-Då sätter ni er på en pall inne i tvagningsrummet och fyller kopparkärlet med vatten som ni kastar över vänster axel. Då blir ni av med all negativ energi. Spaföreståndaren är...

läs mer
#älska löpning…….inte

#älska löpning…….inte

Nej någon kärlek till löpning existerar inte för mig. Ändå är det just löpning jag tränar mest. Löpningen är ju så enkel, bara att dra på sig skorna och liksom sticka ut. Alla säger så....

läs mer
Nollningen

Nollningen

Jag har bytt gym. Lämnat Sats efter många trogna år och köpt kort på Nordic Wellness. 44 år är jag, borde vara trygg och sval när jag nu knallar in genom dörren på mitt nya styrkeställe...

läs mer