Alla lovsjunger våren och ljuset. Facebook dränks av bilder på kaffedrickare mot husvägg och rosé med myzigaste tjejerna på nya altanen. Jag blir tröttare än tröttast av det strålande guldet. 

Vardagsrumsfönstrena är inte redo för sol och huset jag städade så noga ser plötsligt ut som ett damminferno. När jag speglar mig syns alla grå hårstrån, tänderna är gula och hyn nästan genomskinlig. Eventuellt har jag fått skägg också. Trädgården är brun och bilen smutsig. Gränslandet mellan vintern och den tvekande våren är ett helveteshål. Man irrar mellan tjocka vinterjackan och den lite för tunna vårkappan. Fryser om händerna och svettas på ryggen. 

Nej den här perioden kan man hoppa över utan att passera gå och hamna mitt i våren med nyputsade fönster och vita converse. Ronjas vårskrik kanske egentligen är ett ångestvrål. Ett resultat av en ofräsch Mattisborg, frustration och falsk vargsång. Så är det nog. Birk dumskrek liksom bara med utan att fatta varför. Näeh du vår… Nu får du koppla grepp, ta över och visa att det är du som bestämmer. Led oss mot midsommar för då vet vi exakt vad som gäller. Regnjacka, stövlar och fleecetröja. Det är tradition.