Jag har sprungit fem Göteborgsvarv. Loppen tillsammans har innehållit allt mellan bra tid , kramp och totalt maghaveri. Har dock alltid tagit mig i mål. I år springer jag inte utan jobbar med att sända radio.
När jag efter sändningen passerar banan knyter det sig i magen. Ser löpare på väg mot start. Deras blickar är fokuserade, nervösa och uppspelta. Jag vet exakt hur det känns. Varvsfebern slår till med full kraft när jag springer på en granne som har tränat hårt för sitt första lopp. Han är nästan panikslagen över värmen, sitt chip som skaver och över sina förstagångstejpade bröstvårtor som han glatt visar upp. Göteborgsvarvet är speciellt , folkfesternas ambassadör
och en tuff prövning för oss hemmakroppar. Träffar Rikard Olsson på SVT och han konstaterar krasst att Stockholm inte fattat varvets storhet. Kanske är det svårt för huvudstaden att ta in att när det gäller löpfester är lillebror störst i världen. Ett stort lycka till alla ni tappra!!! Ni är fantastiska och nästa år är ni kanske tre stycken till…..