Mölnlycke hade gått man ur huse till Triathlon- prova- på denna fina kväll. Vi var panikslagna redan i bilen. Mest för att bli indragna i tävlingen men även för diverse hemska fantasiscenarion. Vår favorit Ted på 2xU stack åt oss varsin dräkt och vi letade efter ett suuuperhemligt gömställe att byta om på. När vi genomsvettiga, bakom en mur hade liksom rullat på oss dräkterna över vaderna kom givetvis alla tighta sportkillar promenerandes förbi ner mot start. Man blir 15 år och blossande igen. Vår grupp valde att kliva i en bit bort, vid barnbryggan. Efter ett par simtag kände vi oss världsvana och simmade ut för att korsa sjön. Lojt kisade vi bort mot tävlingen och insåg samtidigt att de där vevande armarna kom närmare i ett rasande tempo. Då jäklars blev det fart på oss och vi fräste in i vassen igen för att inte förstöra hela tävlingen. Summering: Vi frös inte, vi flöt som tre glada korkar och jag vet nu dessutom exakt hur det känns att vara korv.