Vikten av publikstöd

8 november, 2015

Det har varit premiär. Det gick bra. Och liknelserna mellan idrottsprestation och premiär är oändliga. Man tränar och tränar. Ju närmare man kommer prestation desto nervösare blir man. I vår grupp innebär det ett oändligt antal hittepå-sjukdomar. Igår, en timme före showstart, hade jag halsfluss och feber, säkerligen dödligt. Dessutom hade jag ont i höften, förmodligen något förlamande både bokstavligt och bildligt. Två timmar senare var jag frisk som en nötkärna. Märkligt.
Men, mina vänner, precis som vid lopp är man ingenting, absolut ingenting utan funktionärer och publikstöd. I mitt fall innebär det Sara och Anna. På första rad. Bästa premiärlejonen. Som är sympatinervösa innan, messar snälla saker i kön på väg in, ler uppmuntrande, skrattar på rätt ställe och kommer med värsta blomsteruppsättningen efteråt. Och, precis som efter lopp, ältar vi prestationen efteråt i all oändlighet. Och såhär dagen efteråt, outsövd och glad, är jag sentimental långt över alla gränser. Ni som hejar på i skidspåret, vid Abborrbacken eller nedanför krogshow. Jag hoppas ni förstår hur viktiga ni är. Utan er går det nämligen inte alls. Publikstöd is da shit.

v

0 kommentarer

Skicka en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Liknande inlägg…

Tant Brun på mjölkpall

Tant Brun på mjölkpall

-Då sätter ni er på en pall inne i tvagningsrummet och fyller kopparkärlet med vatten som ni kastar över vänster axel. Då blir ni av med all negativ energi. Spaföreståndaren är...

läs mer
#älska löpning…….inte

#älska löpning…….inte

Nej någon kärlek till löpning existerar inte för mig. Ändå är det just löpning jag tränar mest. Löpningen är ju så enkel, bara att dra på sig skorna och liksom sticka ut. Alla säger så....

läs mer
Nollningen

Nollningen

Jag har bytt gym. Lämnat Sats efter många trogna år och köpt kort på Nordic Wellness. 44 år är jag, borde vara trygg och sval när jag nu knallar in genom dörren på mitt nya styrkeställe...

läs mer