När svenska sommaren är som allra somrigast brukar vi gubbluta oss tillbaka, kisandes mot solen och säga: den här dagen måste vi komma ihåg i december. Men den dagen vi hade på Långberget i dag ska vi tänka på när regnet häller ned på midsommarafton. Knallblå himmel, gnistrande snö, snabba spår och en sol som bara strålade.


Då gör det inte så mycket att vi alla tre gjorde tv-vurpor på exakt samma ställe. Karin och Sara föll i överljudshastighet medan jag gick från stillastående till döende skalbagge utan att passera gå på en hundradel. Det gör heller ingenting att det var bakhalt och vår snudd på perfekta teknik från igår var lite bortblåst.

För perfekta dagar för oss blir inte perfekta om inte några är där och lägger på ett lite skitigt flamsfilter på linsen. På midsommarafton kommer vi le drömskt åt den här dagen på Långberget och förhoppningsvis har jag då fått tillbaka känseln i höger skinka. br />