I restaurangen händer det. Min telefon börjar plinga, vibrera och göra sig till på det där vilda wifi-sättet. Efter dagar av noll täckning på våra mobiler har vi plötsligt snabbkontakt med omvärlden . Jag och min sambo flåsskrattar uppspelt. Vi kan se rörliga bilder, kolla jobbmail och självklart scanna av OS. Sann I-landsglädje. Sedan drar vi ut i backen och 3G-skuggan igen. Avslutar dagen med längdåkning och när jag kommer tillbaka är restaurangen, receptionen och värmestugan-vår wifitrygghet stängda. Jag pressar mig mot fasaden för att fulsurfa på anläggningens trådlösa och lägga upp en film. Det funkar inte. Likt en
skum människa stryker jag runt hela byggnaden illstirrandes på telefonen. Lite som min pappa Gunnar när han försökte hitta nät för att ringa jobbsamtal under mina barndomssomrar i Norrland. Plötsligt stod han och pratade tyska med hög röst ute på en åker. Det enda som inte är låst är toaletterna så jag får låsa in mig och hetssurfa. Nu sitter jag här på en liten pall igen och bloggar. Efter mig ska min sambo in på wc och skicka några jobbmail. Med andra ord kommer samtliga fjällinlägg från mig läggas upp från en kylslagen toalett vid bergets fot. Väl bekomme!