Wihooo

4 juli, 2015

Det var ett vrak som stod i startfållan. Illamående och skakig gick jag i vattnet i mitten av startfältet. Men så fort jag kom i vattnet försvann alla åkommor och panisk nervositet. Jag njöt och simmade kanske lite väl lugnt i början. Men när jag vände in på den sista motströmmiga kilometern knäppte det till i huvudet och jag la in min högre växel. Kanske lite för sent men nu fick det bli så. Till nästa år vill jag boka plats i en tyst startgrupp där man  inte ligger tre i bredd och pratar om livet med varandra och fjärde part som går utmed banan på land. Så kan vi inte ha det.  Men just nu nöjer jag mig med  att  bara vara glad och stolt över min medalj. Tack för alla hejarop och stöttning av denna nervösa människa. Kram!!!

v

0 kommentarer

Skicka en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Liknande inlägg…

Tant Brun på mjölkpall

Tant Brun på mjölkpall

-Då sätter ni er på en pall inne i tvagningsrummet och fyller kopparkärlet med vatten som ni kastar över vänster axel. Då blir ni av med all negativ energi. Spaföreståndaren är...

läs mer
#älska löpning…….inte

#älska löpning…….inte

Nej någon kärlek till löpning existerar inte för mig. Ändå är det just löpning jag tränar mest. Löpningen är ju så enkel, bara att dra på sig skorna och liksom sticka ut. Alla säger så....

läs mer
Nollningen

Nollningen

Jag har bytt gym. Lämnat Sats efter många trogna år och köpt kort på Nordic Wellness. 44 år är jag, borde vara trygg och sval när jag nu knallar in genom dörren på mitt nya styrkeställe...

läs mer